Tips och tricks

Om det skulle vara så att man känner sig lite ensam och allena sådär i slutet av veckan och helgen så är det bara att dra på sig snickarbrallorna och smita iväg till närmsta byggvaruhus. Inte för att fixa hemma, utan för att fixa borta. Dårå.

Alltså, det fullkomligt dräller av damer/donnor mellan hyllraderna. Så det är bara att köra sin grej. Ni vet, möta blicken och inleda ett samtal om borr, plugg och skruv. Och innan man vet ordet av befinner man sig på okänd ort och monterar ihop både det ena och det andra. Om man säger.

Hehe. *hehe*

À propos Coco

Jag hade som barn ett komplicerat förhållande till Coco i Fame. Hon var ju lätt sötast på hela ”school of performing arts”. Och jag tror att vi skulle ha fått det bra tillsammans, hon och jag. Om vi bara hade fått träffas så skulle hon sett att jag var mogen för min ålder. Och söt.

Det enda problemet var att jag kunde inte säga hennes namn, eftersom jag med barnets logik kopplade ihop henne med Coco från Marabou. Ni vet, chokladöverdragen cocos. Alltså, jag tänkte att om jag skulle kalla henne Coco så skulle folk tro att jag gjorde det eftersom hon såg ut som en chokladbit. Typ. Ungefär som att kalla Leroy i Fame för chokladpojken. *förbjudet*

Det här var givetvis inget som jag pratade med någon om. Allt det där fanns i mitt lilla huvud.

Och jag vet att det är ett helsnurrigt resonemang, men jag var ett barn.

Återförening

På onsdagar har Optimus Prime tevesoffan för sig själv. Ja, ni gissar rätt. Det är Grey’s Anatomy. Ni vet, kvinnofällan.

Jag håller mig på min kant, pular med dattan, tar hand om disken eller vadsomhelst för att ge henne lite ”egentid”. Det funkar bäst så för husfriden och det allmänna lugnet. Men igår var jag tvungen att smita in till henne för att hämta en grej. Och där var hon, Coco från Fame. Och jag ba: Men det är ju hon! Och Optimus Prime ba: Du kan gå nu.

Så det är klart att man lämnar rummet och teven. Men alltså. Coco från Fame, var har du varit i hela mitt liv?

Tecknade pärlor

Vi får aldrig glömma Beavis & Butt-head, det roligaste/bästa som visades på teve under hela nittiotalet. Och ni ba: Verkligen? Det roligaste? Det bästa? *frågetecken* Ja, det var roligare/bättre än både Seinfeld och Killinggänget. Även om det inte framställs så förföriskt på Wikipedia:

Beavis och Butt-head är två tonårspojkar som lyssnar på hårdrock, går motvilligt till skolan, hittar gärna på diverse hyss och vill hemskt gärna vara framgångsrika med kvinnor. Tyvärr är de inte särskilt smarta och misslyckas med det mesta de försöker sig på.

Men det är lite segt att avsnitten som finns på nätet/internet inte har med de där sekvenserna där Beavis & Butt-head sitter i soffan och kollar på musikvideor. Det var ju det mest geniala i all genialitet. *superlativ*

Guldgruva

Viktigt meddelande till allmänheten: Alla South Park-avsnitt finns ju på nätet/internet. Alltså, inte youtubeklipp av dålig kvalitet. Riktiga avsnitt. Samtliga avsnitt. Love it!

Så här gör man:

1. "koppla upp"
   
2. skriv in orden south park i nätsökaren
3. navigera på hemsidan
4. välj avsnitt genom att klicka på miniatyrbilden
   

Och, nej, det är inte ”olovlig fildelning”. Allt är helt i sin ordning och lagligt.

Härskarteknik

Föräldrar, ordens makt, generationsklyfta etc.

• rockmusik
• dunka-dunka
• sån där hip-hop

Från förr

Och så förstås Millie Jackson. Även om det här kanske inte är hennes finest moment fångat på bild/foto.

Back to the shit!

Lista

Kategori ”snygga poptjejer från förr”. Det finns fler, men här kommer ett axplock.

• Kim Wilde
• Debbie Harry
• Tina Turner

[Bildförslag: Tina Turner]

Kanel

Alla doftar olika och det kan ju påverkas med parfym och cologne, men i grund och botten så finns ju kroppslukten där. Häromsistens fick jag ihop det med ett ärtigt litet fruntimmer som verkligen luktade bak. Och nu sitter ni där och håller för näsan framför dattan och ba: *prott-prott*. Men närå. Inte så. Bullbak. Dårå.

Så det blev som ett aha-moment. Jag ba: Aha. *aha* Polletten trillade ner och jag förstod och kom till insikt vad Neil Youngs låt Cinnamon Girl handlar om. En ”kaneltjej”.

Alltså herregud hon doftade som ett helt kondis. Och vi kan väl säga som så att det var en rätt skön fikapaus. Helt OK. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Mars, Venus etc

Det är lite kyligt i nya lyan, elementen är ljumma och Optimus Prime är inte sen på att klaga. Hon gnäller och åmar sig för mig. Så man blir lite grinig, sådär som man kan bli när man känner sig oskyldigt anklagad. Det är ju inte jag som ansvarar för elementen och uppvärmningen av fastigheten. Och utan att märka det förvandlas jag till mina föräldrar: Men lilla hjärtat, klä på dig. Du har ju bara på dig småbyxor och linne. Och hon ba: Men värm mig då!

Och först då trillar polletten ner.

Undran

Ja, hej-hej såhär på kvällskvisten. Jag kollade på Ullaredsprogrammet och fattade nada och noll. Är det där ”varuhuset” poppis för att det inte finns något annat i närheten; stad, köpcenter eller dylikt? Har de inga alternativ, eller är det så billigt att det faktiskt blir värt att åka dit?

sign. Stockholmarn

Världsherravälde

Jag är riktigt dålig på att härma dialekter/talfel. Alltså, verkligen urusel. Efter att ha tagit hem ett klockrent parti RISK och lite väl lätt erövrat kontinenterna Europa, Australien och en tredje kontinent efter eget val skulle jag köra lite lingo från Kenoreklamen. Ni vet, "härlig livsnjutare" från Gotland som liksom fångar dagen. Jag ba: Det är lätt att vinne. Alla andra ba: Varför pratar han dalmål?

Falskspel

Jo, nu är det ju så att ibland bara måste man ha det. If you know what I mean? Och det är inte så att det måste vara med mr Right. Det kan räcka med mr Right Now. Ni vet, kroppsliga begär etc etc.

Jag var helt säker på att det var ”game on” i helgen. Allt tydde på det. Ögonkast, beröring, samtalsämne. Men sen när det började bli lite sent och jag föreslog taxi hem till mig så blev han helt ointresserad.

Anledning? Håll i hatten nu. Han var sambo och gift, småbarnsfar och allt det där. Men han brukar gå ut och ragga ändå, utan att låta det gå längre än till ”en flyktig beröring, kanske läppar mot en kind, men absolut inte längre”. Han gör det för att kolla sitt marknadsvärde. Jajemen, ni läste rätt. Han kollar sitt marknadsvärde! På köttmarknaden!

Nu är jag så sjukt trött på snubbar som inte kan bete sig. Jag blir celibat/lesbian, med omedelbar verkan. Synd på så rara ärtor bara.

Löfte

Jag ska aldrig mer dricka. Och det är ett löfte. Närå. Det är ju helt obegripligt att folk sitter med huvudet i händerna och säger såna saker. Herreugud, det är 2009! Ta en ipren och somna om istället.

Nu: pizza och resorb. I love resorb.

Comeback

Förra helgen var ju något av en besvikelse. Däckad och sjuk från fredag eftermiddag till söndag natt. Alltså, jag orkade knappt kolla på film. Kroppen liksom stängde av sig själv och man vaknade mitt i filmen/handlingen med dregel på kudden och ba: Va? Hur gick det här till? Och det är ju inte så att man orkar spola tillbaka filmen för att kolla. Man ba: Jaja.

Anyhoo. Nu kör vi! Lite shopping, kanske något med paljetter. Förfest med tjejerna. Bubbel och snittar. Lite extra rött på läpparna. Utgång och härjande. *raj-raj*

Och sen är det lördag! Då kan vi köra/festa på allvar.